IMO 2014: En redogörelse
Resan till IMO började knackigt. Tåget mot Sorø i Danmark, där träningslägret för de nordiska lagen hålls årligen, rullade in på Kastrup som laget hade avtalat som samlingsplats. Strax efter att tåget hade rullat ut från stationen ankom den del av laget som åkte från Stockholm. Vi som hade kommit med tidigare tåg väntade på dem istället för att åka med vårt tåg genom Danmark. Detta gjorde att vi fick vänta i en timme på nästa tåg. När vi till slut hade anlänt till träningsanläggningen (ja, man kan faktiskt kalla det så – det är ett centrum för stimulans av ”sciencetalenter”) startade den hårda träningen direkt.
Från vänster: Johan Sannemo, Emma Johansen, Victor Ufnarovski (Deputy leader), Lisa Lokteva, Tianfang Zhang, Malte Larsson och Lars Åström.
Efter vår tid i Sorø, bestående av matteträning, fotbolls-VM-tittande, fussballspelande, segwayåkande och bad kunde vi summera den knappa veckan med att den var rolig och att vi återigen hade visat övriga nordiska länder att vi är bäst i ”the Viking Battle” – både individuellt och i lag – och att den var rolig! En av de ”Segways” vi åkte hade endast ett hjul och ingen pinne att hålla i. Det var helt enkelt en enhjuling som man hade mellan fötterna och lutade man sig framåt åkte den framåt och lutade man sig åt ett annat håll lutade enhjulingen sig åt samma. Efter lägret väntade oss en 24-timmarsresa ner till Sydafrika där IMO hålls.
Första dygnet i Sydafrika bestod av många överraskningar. För det första körde alla på fel sida av vägen. För det andra var våra rum oisolerade och vintern i Sydafrika var faktiskt mycket kall. Egentligen var det inte värre än en vanlig svensk vår, med temperatur pendlandes mellan 10 och 20 plusgrader, men när det t ex saknas dörr mellan utomhus och duschen, vilket är fallet för killarna, blir man inte så kaxig. Trots detta delade laget många skratt under denna första kalla kväll och efter beslutet att flytta ihop 3 och 3 istället för 1 och 1 sov vi lite bättre. När värmefläktar dagen efter inhandlats blev boendet betydligt behagligare.
Invigningsceremonin bestod av en parad där alla 101 länder visade upp sig själva och sina flaggor. Dessutom bjöds det på sydafrikansk musik och fantastiska cirkuskonster. Mitt i paraden, efter att Sydafrikas lag hade trätt fram på scenen, tågade det in en trumorkester som fick hela salen att tappa hakan. Förutom att trumma på sina trummor trummade de på varandras trummor och fäktades ytterst elegant, och i takt, med trumpinnarna. Det var väldigt underhållande att titta på och hela laget var mycket nöjda och taggade inför dag ett av tävlingen.
Uppgifterna den första dagen passade majoriteten av laget eftersom uppgift ett och två var algebra respektive kombinatorik. Problem nummer tre var geometri, men problem tre och sex är generellt sett alldeles för svåra för oss svenskar oavsett vilket ämne de är. Fem av lagets sex medlemmar löste uppgift ett, och två av dessa löste även uppgift nummer två – sammanfattningsvis en mycket bra dag för det svenska laget.
På den andra tävlingsdagen var uppgifterna delvis förväntade. Uppgift fyra blev geometri som väntat, men å andra sidan var både uppgift fem och sex kombinatorik, precis som uppgift två var dagen innan. Totalt tre kombinatorikuppgifter, två geometriproblem och ett algebraiskt konstverk till huvudbryderi blev det. Att det inte var någon ren talteori var en lättnad för ungefär halva laget, och en besvikelse för övriga.
Dag två gav betydligt sämre resultat för det svenska laget. Endast tre lösta problem – två löste fyran och en löste femman. Totalt efter de två dagarna var det fyra som hade löst två problem och två som hade löst ett. Hoppet om fyra bronsmedaljer och två Honorable Mentions levde fram till andra dagens slut, då gränsen för brons tycks ligga ovanligt högt i år. Däremot har hela laget säkrat ett HM (belönat för full poäng på minst en uppgift), vilket är ovanligt.
Efter andra dagens tävling gick vi med vår guide på promenad upp för halva Devil’s Peak, en bergstopp vid det mer kända Table Mountain. Laget flåsade upp för berget på branta lerstigar, men ingen förolyckades. Varje gång guiden berättade hur långt vi hade kvar att gå undrade vi vad vi hade gett oss in på. Föreställ dig själv hämta andan efter att ha krupit 200 m upp för ett berg och få höra att du har tre fjärdedelar kvar. Dock var det helt klart värt varje steg.
Du går upp för ett halvt berg och ändå sträcker sig staden ända till horisonten. Du skymtar en bergskedja och dimman på dess botten smälter ihop med himlen så att berget ser ut att sväva. Vyerna är oförglömliga. Vi försökte ta en massa bilder, men det är svårt att återge allt med en enda bild. Mer än en mobilkamera fångade ett panorama. Vi uppfann även konceptet ”panoramaselfies”, vilket är ett panorama med flera selfies.
Dagen efter sista tävlingsdagen bjöds vi på en utflykt till Cape Point och Godahoppssundet. En av lagmedlemmarna verkar ha ett beroende av att ta ”selfies” (gissa vilken) och detta missbruk av telefonminne sprider sig mer och mer inom laget. Utflykten slutade med att hela laget, utom Johan som åkt vidare mot programmeringsolympiaden, tog en gemensam selfie vid Godahoppssundet. Vi gjorde också ett besök på ett kulturhus i ett fattigare område.
Det är svårt att förstå innan man har kommit hit hur enormt stora skillnader det är mellan hur fattiga och rika lever i världen. Vi har under resan sett folk bo i provisoriska hus av fem kvadrater järnplåt, och sett andra bo i hus med taggar på staketen som ska förhindra att folket som bor i järnplåtshus tar del av deras egendom. Vi lär oss verkligen mycket av denna resa. Vi lär oss något om samhället. För att inte nämna alla våra nyvunna färdigheter i att åka segwayenhjulingar, klättra i berg och jonglera… Det senare är tack vare vår fantastiska guide som i härlig xkcd-fananda jonglerar med sandfyllda bollhavsbollar. En till grym sak med honom är att han har en svensk fru som bakar i-, fi- och pi-pepparkakor åt oss, förutom en extremt kladdkakslik kaka, vilken såklart uppskattas mycket.
Vår första lediga dag avslutades med sydafrikansk dans och musik med låten ”Shosholoza”. Vad som inte framgick vid anmälandet till denna danskväll var att dansen skulle visas upp i en enormt stor idrottshall dagen efter, samma som alla 600 deltagare hade skrivit tävlingen i. De afrikanska överraskningarna saknar gränser.
Men totalt sett har IMO-resan varit mycket rolig och lärorik och den har mer att erbjuda. Kvar är ytterligare en utflykt, en avslutningsceremoni och såklart en dansuppvisning!
Nu har resultaten kommit. Sverige fick totalt 80 poäng. Nästa nordiska land fick 62. Bästa laget i Norden med marginal återigen.
//Lag Sverige.